Efter lumpen skulle det handlas bil och siktet var inställt på en Jaguar MkII. Året var 1967, alltså mer än 30 år innan Internet och Blocket. På den tiden hittade man de intressantaste bilarna i DN, Sydsvenskan och Göteborgsposten. Efter att ha läst dem regelbundet under några månader så var prisbilden klar och även om det låg ett antal års studier i den nära framtiden så borde projektet kunna klaras av. Redan nu var Eva med i bilden och helt med på noterna.
Det fanns också en annan bil i tankarna men dels var de sällsynta och dels kanske inte så bra på vintern. Man kan då stanna upp och ta sig en funderare om en Jaguar MkII är en lämplig vinterbil. Hur som helst, man fick ta vad man har, oavsett lämplighet. Vad var det då för en annan bil som snurrade runt i skallen? Jo, en Austin Healey 3000!
Jag muckade i mars och jobbade sedan resten av terminen i Linnerydsskolan och stötte förmodligen på någon blivande medlem i VSVK i späd ålder, förslagsvis årskurs 1 eller 2, och därefter fram till augusti på pappersbruket i Lessebo. Då tyckte jag att jag hade fått ihop pengar så att det skulle räcka. I vanlig ordning så hade mina föräldrar åkt på semester så Eva och jag tyckte det var lämpligt att hon pendlade till Lessebo under denna tid för det blev liksom roligare så. En kväll när hon kom hem med tidiga kvällståget så var hon ”eld och lågor”. Hon hade nämligen sett BILEN!! En röd sportbil med ”Till salu”-skylt, på Stortorget i Växjö. Hon sprang fram till bilen och kollade på bakluckan precis som hon blivit lärd och där stod det ”Austin-Healey 3000”. Ägaren var också i närheten och hon talade om för honom att den bilen skulle vi ha och att jag skulle ringa senare på kvällen.
Ägaren hette Svensson och bodde på Trädgårdsgatan och på fredagen samma vecka i slutet av augusti 1967 var vi i Växjö och provkörde bilen. Egentligen ganska överflödigt eftersom det inte fanns någonting i hela världen som skulle kunna hindra oss från att köpa underverket. Jag/vi hade lyckats skrapa ihop begärd summa bland annat med hjälp av ett mindre lån hos min mors faster Astrid. Efter att ha skrivit på alla papper var bilen vår och vi åkte Storgatan fram i Växjö med suffletten nedfälld, mycket stolta och nöjda med vad livet hade att erbjuda.
Vi ägde bilen i två och ett halvt år och hann ha mycket roligt med den. Och den fick också tjänstgöra som vinterbil – det kallaste väder vi körde i var minus 27 grader från Älmhult till Växjö. Suffletten var ofodrad och för att få den någorlunda dragfri så hade mor sytt korvliknande isolering av täckjackematerial som man fick pressa ned mellan suffletten och karossen. Med infanteriets vinterpälsar fick vi hålla värmen så gott det gick. Fötterna hade det ganska skönt eftersom de var så nära motorn.
Ett bestående vinterminne med bilen är alla ekerbyten som krävdes på de 48-ekrade fälgarna. Varför då, kanske du undrar? Jo, när hjulen spunnit loss på någon isfläck och sedan fick fast mark under sulorna igen så plingade det ibland till som harpospel i bakfälgarna när ekarna gick sönder. Ofta tre till fyra varje gång. (Var köper man nya ekrar till en Healey idag när inte Motorbolaget finns?)
Så var det alltså när Eva och jag blev sportbilsägare för första gången.